Idag har vi kört tre små pass med klossen. Nu när hon fått in bakdelsrörelsen så vill jag ju att hon flyttar in mot mitt vänstra ben. Hon fattar snabbt den lilla chokladpralinen!

Såhär såg det ut idag:

Brukar rätt ofta bara gå och utforska området vi bor i. Kommer inte så långt, om nu inte jag ska kånka och bära Holly längre sträckor, men ryggen och axlarna börjar protestera högljutt, så försöker undvika det. Liten sväng som för mig tar kanske 10-15 minuter att gå tar en hel timme när lilla fröken är med :) Finns ju så mycket att titta på och upptäcka, nosas ska det göras noga och allt ska inspekteras, oavsett vad det är och oavsett underlag. Är det något som är lite läskigt så löser det sig ändå, för nyfikenheten hos henne tar över. Hon var även med ner till källarförrådet häromdagen och där låter det om dörrarna kan jag lova, men hon klarade det hela finfint och gick och kolla läget i alla korridorerna där nere.

Blandad bilder från våra upptäcktsfärder i området, usel kvalite dock, behärskar inte tekniken riktigt än med galen kelpie i koppel och hantering av mobil ;)


 

Idag fick Holly leka med 12 veckor gamla Yra - oj vad kul det var! Det var inte så lätt att se skillnad på dem alla gånger när de lekte, när de var stilla var det lättare, och med tanke på att det bara är två veckors skillnad på dem så är skillnaden ändå stor. Tänk vad ett par veckor gör!

Fullt ös
 

Vem är vem?

 

Man blir törstig av att leka

Klossen har vi tränat vidare på vid ett par tillfällen, men det har inte blivit så många, vart tar tiden vägen egentligen? Vi har iaf kommit så långt att vi tränar på att svänga vänster. Börjar få ett bättre fokus också tycker jag, eller så är det bara osten som lockar ;)

Av någon anledning är inte ljudet synkat, eller så är det bara hos mig...

Idag var det lydnadstävling på abhk så det kändes som ett bra tillfälle att introducera Holly för klubbmiljö, med mycket hundar och människor. Började med att betrakta världen från parkeringsplatsen tryggt i mattes famn medan vi väntade på att Jen och Dante skulle komma. Sen var det bara att bli inslängd i alltihop, fortfarande i tryggt förvar i famnen dock. Hon klarade det hela med bravur, stökigt, högljutt/skälligt, massa folk och hundar - inga problem, sa hon, det här fixar jag! Riktigt stolt över det lilla skräpet :) Fixade tom kontaktövningar och lite följsamhet!  Sen charmade hon givetvis alla som var där, blev en hel del hälsande och gulligullande.  Inget förstapris i lydnad till oss, men hon fick definitivt ett förstapris i söthet!

Den där hoppiga, galna kängurun i koppelet kom ju givetvis fram mellan varven, men hon skötte sig kanon! Kunde t om sitta lungt och fint bara någon meter från en annan hund utan att försöka ta sig fram till den som en liten vilde, duktig liten :)

Tre timmar var vi på klubben, ingen dålig debut, och sen efter det har hon sovit som en liten gris. Mycket effektiva och väldigt nyttiga timmar.

Han är stor den lille pojken!

Lillknodden (kärt barn har många namn, återkommer till det en annan gång ;) )har nu bott här i två veckor. Galet söt och ibland bara allmänt galen. Ibland glömmer man hur mycket jobb det är med en valp, inte bara saker som rumsrenhet, miljöträning osv, utan vanliga grejer som komma underfund med varandra, lära känna varandra, komma in i rutiner.... Sakta men säkert börjar det dock ta sig, omställning för oss bägge :) Jobbar mycket med kontakten och ha roligt ihop. Hon går under namnet Fröken Disträ rätt ofta - det finns ju såå mycket att titta på - så hon glömmer vad hon håller på med, och glömmer att jag ens existerar, men med tiden kommer det nog bli bra.

Kurs har vi hunnit börja också, ett tillfälle än så länge, och även om vi inte gjorde så mycket mer än några kontaktövningar så är det så bra träning att bara titta på de andra! Den här lilla vilden vill fram till allt och alla, och kursen var inget undantag, så hon påminde mest om en känguru skuttandes och hoppandes i sin sele, men mot slutet av kurstillfället gick det betydligt bättre. Inte lätt att vara om sig och kring sig, men inte få hälsa på alla man vill. Skvallerträning är det som gäller för denna lilla fröken, och ibland så går det riktigt bra, hon vet vad hon ska göra, hon är bara för liten för att klara av att genomföra det hela tiden, inget konstigt med det.

Även börjat småträna lite att det lönar sig att vara på mattes vänstra sida, fick ett litet filmklipp tidigare idag, men går inte att ladda upp just nu så får återkomma med det vid annat tillfälle.

Idag var vi iväg en snabbis till djuraffären för vägning - 5,5 kilo väger den lilla - sen satt vi utanför en affär och bara tittade på folk. Lite kontaktövningar och två hämt av metallapporten blev det också, egentligen skulle det bli tremen hon var så glad så hon glömde av vad hon skulle göra den lilla snurran, men hon är duktig, diskriminerar inga material, så det kan nog bli något av denna.

Idag har vi småtränat lite med klossen, påbörjat att flytta på bakbenen/bakdelen åt något håll - hon ser väldigt förvånad ut när det kommer ett klick, inte riktigt kopplat vad det är hon gör, men de små grå de tänker för fullt så snart kommer hon komma på det :) Vi tränade även lite kontaktövningar inne och det börjar likna något. Tyckte hon var så pass säker på det att jag valde att flytta ut det, så vi knatade upp till fotbollsplanen bakom huset bredvid. Den är superbra som träningsplan! Hon fick snosa och nosa runt och kolla läget, springa och leka innan vi körde lite namnförståelse och komma till matte/valpinkallning. Några kontaktövningar och varsågod-övningar, med både godis och leksak, på det så var liten mer än nöjd. Det ska vara kul att vara på plan, och jag tror allt hon tyckte debuten på träningsplan var klart godkänd!

I fredags var Jennie här och hälsade på. Oj vad kul, sa Holly, ett frivilligt offer! Systemkameran följde med och oj så många fina bilder hon tog på lillan, både inne och ute. Hundratals bilder! Jisses, tack Jen! Ett par apporter åkte fram, var ju tvungen att testa ;) och Holly sprang i fullt fart ut och hämtade, greppade och kom hela vägen in, snacka om stolt matte!

Bra fokus på den lilla för att vara så liten, hon kan när hon vill - och matte har leverpastej ;) Greppandet är inte helt fel det heller, tror Jen håller med mig där ;)

Lade visserligen upp ett album med bilder tidigare på fb, men några fler skadar säkert inte. Alla bilder copyright Jennie Eriksson.

En vecka har hon bott här och detta (och mer) är vad hon har hunnit med/lärt sig för att ge matte gråa hår. OBS! läses med humor!!:

Attackera pappret när det blivit en olycka inne.
Mörda soffan så stoppningen ryker.
Bita matte i tårna när hon går.
Använda mattes armar som bitstockar så hon ser alldeles blåslagen och sönderriven ut.
Byxor är finfina kamptrasor, speciellt när de sitter på matte!
Om man ger matte tjuvnyp så tjuter hon i högan sky.
Vill man inte höra, ja då låtsas man man är döv.
Hoppa upp på soffan själv - när matte inte ser, när matte tittar på då vill man bli upplyft.
Göra gasellhopp med tillhörande "halklandnig" på golvet.
Sikta på soffbordet från soffan så matte får göra akrobatiska övningar för att fånga upp en i luften.
Ställer matte kompostgaller för dörren så plockar man helt sonika bort det.
Kryper man in under sängen med skor så kommer inte matte åt.

Tjuter man som en stucken gris för att man råkar slå i något så får matte hjärtsnörp. Ha kuddkrig med mattes nya kuddar.
Om man ser riktigt ynklig ut lyfter matte upp en i knät och då kan man attackera snörena på tröjan, alternativt slå käftarna över mattes haka.
Har man hittat på något annat jävulskap av något slag så kommer man och ser riktigt söt och oskyldig ut och kryper ihop hos matte.
Blir det plötsligt knäpptyst kommer matte garanterat farande.

Det är vad jag kommer på nu, när jag vart ute och sprungit en stund och är trött. Kommer säkert på mer och lär mig säkert mer utmed vägen // hälsningar Holly